Borta
Det är märkligt hur livet fortsätter att rulla på när allt egentligen borde stå still.. allt har förändrats samtidigt som inget är annorlunda, förstår inte riktigt hur det går ihop.
Vissa kvällar vill jag inte göra annat än att gråta. Livet är så satans orättvist.
Hade skrivit ett inlägg som aldrig blev publicerat i början av juni.. "man vet aldrig vilket andetag som blir det sista, och det skrämmer skiten ur mig".
Det är så hemskt men sant, vi visste aldrig vilket, bara att det skulle komma.. det var så hemskt att bara gå och vänta på något man aldrig ville skulle hända.
Innan hade jag aldrig ens tänkt tanken att detta skulle kunna hända. Självklart skulle du bli bra, det fanns inget annat i mina tankar.. inte förrän det redan var försent och det inte fanns nåt mer att göra. Hur kunde det blir så? Jag förstår inte.
Det är så jävla orättvist och tomheten är stor, fruktansvärt stor. Saknaden finns det inte ord för.
